Nu, idag, har det gått
tre år.
Tiden går så fort, jag hinner inte riktigt med att tänka. Idag är ingen bra dag, plötsligt ägnas 24timmar åt att tänka på endast dig. På dig, ditt skratt, dina rörelser, dina uttryck och våra minnen.
Jag förstår fortfarande inte att du inte är här längre. Det kanske är svårt för er att tro, men det är verkligen så. Jag saknar dig så in i bängen och det hugger fortfarande i hjärtat när jag tänker på dig. Det gör ont och tårarna rinner fortfarande. Men när jag tänker på dig, tänker jag ialla fall på allt det glada. För även om jag saknar dig så känner jag fortfarande dig.
För mig finns du alltid där, någonstans. Jag vet bara inte riktigt vart.
Mitt hjärta i din hand