Jag har fullt upp vareviga dag. Det är faktiskt ganska kul, men jag känner hur trött jag är. Lov behövs och jag går verkligen på reservlåga nu de tre dagarna som är kvar. Sjukan tycks aldrig vilja ge med sig, jag hostar fortfarande halvt upp lungorna lite då och då. Men jag är ändå hyfsat på väg till frisk. frågan är bara om min uppfattning om vad som är frisk är samma som alla andras?
Idag har jag gått upp klockan 6( och ändå behövt freaka på sl), varit i skolan, lunchat med bästa vän, varit på uf-mässan och jobbat. Jag är helt slut och ska snart lägga mig och läsa-
jag lär somna med näsan i boken. Imorgon hoppas jag på lite varmare väder, jag dör i denna kyla. Igår hade jag till och med
frost på ögonfransarna och en kort ridtur-
trots barbacka fleecetäcken och alla kläder jag äger- höll på att döda mig. Jag hatar extrem kyla, det gör liksom så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.